Joråsåattvahettereokejrocknroll...
Svar: Tydligen så äter man godis, ger inlämningsuppgiften fingret (vilket man självklart kommer ångra imorgon, men det gåååår ju bara inte!) och lyssnar på underbara klip på youtube såklart.
Så många minnen! Så mycket känslor! Och jag vet att musik är väldigt personligt, men jag blir alldeles varm i magen av bland annat de här:
Alltså... hade jag inte varit så vansinnigt förälskad i Fredrik redan hade jag nog åkt dit rejält på Adam Lambert. Alla klipp på youtube som är av bra kvalité gick tyvärr inte att "sno", så ni får gå in och kolla själva ;)
Den här såg jag för flera år sen och tyckte den var så vansinnigt mysig. Att han bara är 19 år här, lilla Paulo... känns sådär avklätt och ärligt, passar alldeles ypperligt såhär på fredagsnatten. :) (insåg just att jag borde somnat för länge sen)
Äsch, kanske dags att göra det..?
Ja, godnatt säger vi väl då. Sov gott! :)
Tänk alla famnar jag lämnat, av längtan till dig...
Först och främst måste jag be om ursäkt för det förra inlägget (Förlåt mormor!). Det var väldigt svart, och det är jag medveten om. Men ni som känner mig vet att det kan vara kolsvart för en kortare stund, men sen blir det ljust igen. Jag fick världens kärleksbrev av Fredrik, tog mig i kragen och åkte och tränade med Karin och mådde sååååååå mycket bättre när jag kom hem. Jag får helt enkelt kontra med ett inlägg sprickfärdigt av lycka då!
För er som ännu inte hört: JAG OCH FREDRIK HAR FÖRLOVAT OSS!
Ja: det var helt underbart. Ja: jag är världens lyckligaste tjej. Ja: Han är världens bästa. And so it goes on and on...
Jag tänkte hursomhelst dela med mig lite av hur lördagen såg ut, vilken för mig alltid kommer vara en av mina absolut bästa! Jag älskar dig Fredrik. Så mycket att det inte är sant! (Fast det är ju just det det är, hihi!)
Nåväl... where to begin?
Efter en übermysig morgon med nybakade scones, film och sovmorgon tyckte Fredrik det skulle vara skönt med lite frisk luft. Vädret utomhus var väl inte direkt thailand-strand-lockande, men vad gör man inte. :)
Efter att ha kommit ut på stan drog han plötsligt fram ett brev ur väskan. Då vi firade ett år tyckte han att jag skulle få gå på "en liten skattjakt". Haha, vilken skattjakt sen! Jag tänkte visa några av de foton Fredrik, under stor glädje och många fniss, knäppte. :)
Jag fick denna fina välgjorda lapp (av många minst lika fina!) att börja med.. Jättespännande! Kände mig som tio år och hade hamnat på världens roligaste kalas! "Playa Primo?! Varfan ligger det?!"
På en lapp var det ett foto på hamnen, och jag letade bland alla vinklar och vrår på denna skylt innan jag hittade nästa lapp... 
Efs-kyrkan var en anhalt. Syns det att jag på bilden försöker pressa Fredrik att hjälpa mig hitta den ytterst välgömda lappen? "Men säg fågel eller fisk åtminstone!" 
Ett geni arbetar... Eller vad är det man brukar säga? "För att hitta lappen måste man tänka som den"? Kom igen Emma, om du var en lapp, var skulle du gömma dig? 
HA-HA! Success! Ihoptejpat som ett litet rör hade Fredrik placerat den alldeles för lömskt till... Men skam den som ger sig! 
Oooh, vad spännande! :) 
Vissa lappar var riktigt klurigt gömda. Bara tanken på att Fredrik stått här mitt i natten helt svartklädd för att gömma små kärlekslappar i rör får mig att skratta. Men en sån underbar karl han är! 
...För att inte nämna påhittig! ;)
Kyrkan var liksom lite EXTRA vacker den här dagen. 
Men sen kom en av mina favorit-lappar: 
Jag höll väl på att ramla i ett par gånger under det intensiva letandet efter denna lapp! (Var på fel brygga först...) 
Men det var verkligen, verkligen värt det! För först hittade jag denna hink med en förträffligt fin lapp i: 
Sen fick jag både vin och chokladpaus och världens finaste Thomas Sabo-örhängespresent! (Tror minsann jag gråtit lite av glädjechock när det här kortet tas...;))
Som om detta inte var nog så fortsatte jakten på (med all säkerhet) Fredriks favoritgömställe:
Lejonet vid Indiska...
Jag kan ju lugnt säga att inte bara en person stannade och glodde när jag lite halvdiskret försökte spana om han tejpat en lapp på lejonets rumpa, gömt något i hålet vid fötterna... Men såklart; Den satt läääängst in i munnen! 
Hmm... en lapp med bloggadress den här gången? Fredrik erbjöd storsint din telefon för surfning: 
En bild på Knaust-trappan på bloggen! Jag glädjeskuttade. Tog mig sedan samman och med en mycket belåten man i släptåg skyndade jag mig dit.
"Jaha, rum 320.. Vi tar trapporna! Skynda då!" 
Väl inne i SVITEN blev jag gråtfärdig igen. Världens finaste, längsta rosor... 
För att inte tala om DETTA!:
Puuuuuuuh, blir alldeles tårögd då jag ser bilderna igen, då hela dagen var tio miljoner bättre än den går att återberätta. Men efter ringar, champagne och lyckorus så såg jag ut ungefär så här när vi gick till bordet som Fredrik bokat på Saffran. GLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAD.
..och såhär mysigt hade vi, och våra fina ringbeklädda fingrar det resten av kvällen... 
Kortfattat har jag världens finaste ring på fingret, världens finaste namn nära huden och har upplevt en dag jag inte ens kunnat drömma om! Är man bortskämd eller är man?
Jag är så vansinnigt lycklig, är så tvärsäker, att det inte liknar någonting. Kärlek är det finaste som finns. Inte minst med en man som pussar pusselbitar över huden utan att ens märka det. Som bara med hans ord bäddar in mig i duntäcken, bara genom andetagen bygger mig ett helt slott... Det DU ska veta Fredrik, är att jag aldrig skulle kunnat önska något mer.
Du ger mig mer än jag någonsin skulle be om, mer än jag någonsin skulle tro jag förtjänade (och jag har ändå lärt mig vad jag vill ha och behöver!) Det har varit underbart att lära känna dig, ännu underbarare att få chans att älska dig och jag kan inte tänka mig att framtiden har någonting sämre att bjuda på.
Jag kan inte med ord förklara hur mycket jag respekterar, beundrar och älskar dig...
Jag bara hoppas att mina fingertoppar berättar det när de smeker dig över pannan, att min näsa stryker in det i huden vid din hals, och att mina hjärtslag, så hårt som de bankar för dig, når dig även 60 mil bort.
JAG ÄLSKAR DIG. Tack för att jag får vara din.
November rain.
Det är helt enkelt INTE på topp idag. Efter ett lyckorus utan dess like i helgen känns det idag mer som... jag vet inte. Det är svårt att hitta ord, och just i det här gränslandet med Fredriks doft nästan kvar i näsan är jag bara... ledsen. Motivationen till att plugga (vilket jag borde) hittas inte timme efter timme, ambitionen att städa (vilket jag borde) sitter långt ner i fötterna, och orkar inte röra sig längre upp, och när folk skriver och frågar om träning eller Tv-häng för att vara lite social (vilket jag borde) känner jag mest bara för att lägga mig på sängen, dra täcket över huvudet och bara gråta ut tills det kanske dyker upp en morgondag där allt känns bättre.
Men. Jag har inte tid med det. Har alldeles för mycket att göra, och får ändå ingenting gjort. Jag. blir. tokig.
Ska försöka möta Karin uppe på Campushallen åtminstone och gå på lite Bodypump så kanske några träningsendorfiner kan hjälpa till att göra kvällen lite mer uthärdlig? Jag vet bara inte hur jag ska orka...
Förhoppningsvis kommer jag någon gång under kvällen kunna bryta detta jävla tankemönster av skit, och istället glädjas åt allt jag faktiskt har att glädjas över! Då kanske jag återvänder och skriver sånt som är värt att läsa också...
Fy bubblan för sånna här dagar!
Jag lyckades! :D
Honey, I'm coming home.
En ramlösa blåbär står bredvid mig, naturgodiset trängs med fjärilarna i magen och det mesta känns bara så... bra.
Pratade nyss med mamma i telefonen och det är så SKÖNT att veta att man är på väg hem. Att man kan tillåta sig längta, känna, nu när man bara är ett par timmar bort. Allt som hänger över mig som ett åskmoln liksom skingrades en aning. Snålblåsten mot min panna mojnade... Jag ÄR inte ensam. Inte i någonting. Och jag kommer klara mig, oavsett vad. Tack mamma för att din röst allena innebär en sådan styrka, skänker en sån trygghet i magen på mig! Nu får jag snart vara hemma och krama om er på riktigt, jag längtar!
Som vissa erfarit var jag visst väldigt ivrig att komma iväg idag. Insåg att jag satt på tågstationen redan två timar innan tåget skulle gå. TVÅ TIMMAR! Haha, det är fan inte normalt. Men det var bara mysigt då Linköping visade sig från sin bästa sida och solen riktigt brände mot ögonlocken där jag satt. Hela veckan har bestått av en sån obeskrivlig glädje i kroppen så att jag knappt kunnat tänka på annat än att inatt, redan inatt, ska jag få somna mot ett bröst så fullsmockat med kärlek att man liksom kan andas in den bara genom att snusa näsan mot huden.
Jag kan inte med ord beskriva hur jag saknat, längtat, drömt om och frustrerat gråtit över avståndet från min karl. Jag kan förstå att ni tycker jag är löjlig, men. Jag är bara så lycklig, så det finns inga gränser.
Och i motsats till vad man kunde tro har avståndet oss emellan än så länge bara gjort att kärleken blivit starkare.
Han har gång på gång bevisat hur han är bäst för mig. Oavsett vad jag vräkt ur mig, hur mörkt det än sett ut i mitt rum, hur trött och stressad och förbannad jag än varit har han alltid fångat upp mig. På olika gånger varje gång, men alltid- fångat upp mig. Landat mig mjukt mot en trygghet i hans kärlek, en glädje i hans samtal... Jag är bara så in i helskotta tacksam att jag får vara med en sån som honom. Har aldrig varit med om något som kommer i närheten av det här, och hoppas av hela mitt hjärta att ni andra får det också!
Annars hade jag tänkt vara produktiv och duktig och plugga på tåget, men... har istället suttit och återupplevt massa gamla godingar via spotify och youtube. Musik ÄR beroendeframkallande, och en livsnödvändighet för mig. Har suttit här och nästan gråtit, skrattat så tåg-grannanrna tittat undrande på mig, och bara...myst.
Note to self: det är en lyx att ha datorn med sig på sånna här resor!
Annars har min klass overallsinvigning ikväll nere i linköping, och jag väntar med spänning på rapporten imorgon. Vi satt hon Millan igår och såg på Grey's, jag och tjejerna, och de var nog lite nervösa. Hehe, hoppas alla klarar sig helskinnat! Min overall däremot, hänger så vit och ren hemma i rummet. Oskuldfull, precis som jag!
Måste avsluta för den här gången med en tribute till Lindepinde. GUD vad vi skrattat åt den här!:
http://www.youtube.com/watch?v=RLRLhV9U0kQ
"...'cause pink is my favourite crayon..."
Orkar inte riktigt fatta hur man lägger upp youtube-länkar just nu... Strax byte i Gävle, vilket betyder bara ett par timmar till Sundsvall! Woohooo!, som Homer skulle tjoat om det här hade varit ett Simpsons-avsnitt.
Over and out.
Nu är det fredagsmyyyyys...
Vaknade klockan nio av att korridorsgrannen dammsög (väggarna här är som pappersark...). Somnade klockan 4 efter tentafest med klassen.
INTE den ultimata kombinationen, kanske. Men klockan 11 ska jag träffa Millan för en promenad så det är väl bara försöka hålla sig upprätt så länge det går.
Och det gör kanske inte så mycket ändå;
- Jag har äntligen, ääääääntligen skrivit klart den där jävla hemtentan för världens segaste kurs. Har spenderat de senaste dagarna med skitigt hår, iklädd mjukisbyxor, ätit varenda mål mat på rummet (diskhög deluxe på skrivbordet!), knappt andats utomhusluft, och slitit mitt hår över obegripliga frågor. Det hela eskalerade i en slutspurt där, vid ett försök att korta ner arbetet med 200 ord, datorn hängde sig 30 gånger på en timme och jag var sekunder från en mental kollaps... Tyvärr fick jag ta bort hela stycken av ren rädsla att datorn skulle ge upp varje gång jag tog ett ord åt gången. Med skakiga händer skickade jag dock in den och vågar inte öppna dokumentet för att se hur det blev tillslut. Nu är det bara hålla tummarna hårt och hoppas att det gick vägen...
- Det var Oktoberfest på Herrgårn igår och vi tentafestade som sagt med klassen. Fick varsin ölsejdel och hade allmänt trevligt! Slutsats: jag gillar min klass. Och jag gillar öl.
- Ikväll blir det fredagsmys med Millan vilket innebär promenad, en sväng på stan (CSN har ju kommit idag) och sen middag och idol-tittande ikväll. Precis vad jag behöver känner jag. Ämnar ta det lika lugnt resten av helgen med, men vi får väl se. :)
- Det är inte ens en vecka tills jag åker hem. Det är 6 dagar. SEX DAGAR! Det går ju som en grisblink! Jag kan äntligen, efter att ha skrivit tentan, kunna släppa allt och bara läääängta. För det gör jag. Det ska bli helt underbart med släktmys först och sen en hel helg med min helt underbart stöttande, mjukt talande, kärleksfullt kramande karl. (Som för övrigt varit ovärderlig dessa tenta-skrivar-dagar, trots att jag knappt gått att prata med. Förlåt Fredrik! I'll make it up to you.) Iiiiiih, så jag längtar!
Nu: kliva upp ur sängen, dra på sig mjukiskläder, ignorera huvudvärken och möta Millan utanför.
(Note to self: Ignorera spegelbilden och låt glädjen i magen sätta prägel på dagen istället.)
Hoppas ni får en underbar fredag!
It's Friday, I'm in love...
Här har det varit grått hela dagen och nu strilar det utan avbrott utanför fönstret, men jag är glad ändå. Det är fredag, jag har varit ledig, har nyss ätit god tonfisksallad och ska iväg om några timmar igen för att äta fruktsallad och se på Idol hos Johanna. Alla har ett sjuuuuukt godis-sug, så vi försöker liksom... avleda det.:) Det blir nog skönt med en lugn kväll då vi ska till 3 andra tjejer i klassen imorrn och ha "bucket-party"! Lite full moon-party känsla á la Thailand är väl tanken, men här är det snorkallt, så klädkoden blir nog Oktoberinspirerad istället. Vi var nere på stan en sväng idag och inhandlade drink-material samt en blå Hello Kitty-vattenkanna som jag ska ha som "bucket" imorgon. Det var den minsta jag kunde hitta... :)
Annars har vi presentation av vår forskningsplan på måndag, och jag måste skriva ihop ett slags föredrag under helgen, men har inte ens tittat på det... Får ta och skriva ihop något på söndag kanske, det är ju bara ta upp det viktigaste och jag orkar verkligen inte tänka på det nu. Sen är det hemtenta på tisdag så veckan som kommer lär gå i ångestens tecken, minst sagt. Men jag har en karl där hemma i Sundsvall som får mig att glädjehoppa, lite pinsamt, i köket av hans sms, så det känns helt okej ändå. :) Nu är den här veckan snart slut, sen är det bara en och en halv till innan jag får glädjegråta mot hans axel, fjärilsmagad gå med honom från stationen och sen leva i ett sånt där lyckorus hela helgen... GUD SÅ JAG LÄNGTAR!
Det är konstigt det där, hur man skulle vilja spola fram en del dagar och få andra att fortsätta i evigheter... Jag vet inte hur jag tänkte, men det är ändå lite som mina hjärtslag jämfört med Fredriks. Hur alla har en rytm, en rutin av förutbestämda hjärtslag. Hur hans liksom skyndar på, ivriga mot min ryggtavla trummar de kärlekssånger, hur de knappt kan vänta till en ny morgondag att dela... Och hur mina samtidigt saktar ner, slappnar av, vill slå så sakta som möjligt för att på något sätt liksom stanna tiden, få vara kvar i just den stunden, den sekunden... Äsch. Jag vet inte vad jag svamlar om längre.
Nä, vi hörs helt enkelt. :)
Så jääävla trött...
Sitter framför datorn efter en natt med dålig sömn, bankahuvudetiväggengrupparbete på skolan från 9-17 samt ett Body Pump-pass utan dess like. Känner mig lika mör som en biff på en fin restaurang, men hoppas att detta kommer medföra att jag somnar någolunda snabbt ikväll. :)
Imorgon är det nämligen lika lång dag med gruppen som gäller, följt av en hamburgare på Flamman intill och Grey's Anatomy ihop med Flamman-gänget. En trevlig avslutning på kvällen utan tvekan, men jag gruvar mig redan lite för vägen dit. Får lyxa till det med god lunch och försöka hålla humöret uppe så ska det nog gå vägen. Men ojojoj så jag tänker jubla när denna kurs är avklarad! (OM jag klarar mig det vill säga...)
Helgen som gick var en blandning utav blöt sittning i fredags (jättekul!), megasliskdag i Emmas soffa på lördagen och en extreeeem Fredrik-längtan på Söndagen. Jag försökte bota saknaden med att baka mormors morotskaka till korridoren (den blev jättegod, Morm!) och se på Star Wars ute i allrummet iförd matchande T-shirt, men... det var ändå ett gapande hål i magen när jag lade mig till sängs. Den känslan höll tyvärr i sig igår, men idag känns det lite, liiiite bättre. Och jag vet ju- det går i cykler... visst finns längtan och saknaden alltid där, jag menar - jag vill ju inget annat än att vara centimeter ifrån den karlen som bara genom andetagen får hela kroppen att slappna av och samtidigt fyllas av en obeskrivlig lycka, men ibland är det liksom lättare att hantera. Lättare att längta på ett förväntansfullt sätt istället för att känna varje återstående dag som ett gigantiskt hinder, ett oöverstigligt berg. Men som sagt; idag är väggarna mindre svartmålade. Får hålla tummarna att de kommande veckorna bara sprätter iväg med en fantastisk fart, och att tiden hemma drar ut på tiden likt någon slags siraps-karlssons klister-kola-variant. :)
Det ska bli himla skönt att komma hem! Morf fyller år och mamma ska firas samtidigt och jag längtar verkligen att bara få krama om dem, ha dem i närheten liksom. Äta mat, skratta och bara vara liten. Bara vara Emma... Hoppas verkligen jag hittar ngn minut över att få krama Emelie med! Och Fredrik, det behöver jag ju inte nämna efter den långa harangen jag nyss drog... ;)
Hehe, det är ganska komiskt när man inser att armarna är så slutkörda att man knappt orkar trycka ner tangenterna. Jag vet inte om jag ska tolka det som att jag tränat duktigt, eller är sjukt svag? Jag käkar lite mer mörk choklad, lutar mig tillbaka i stolen och kör stenhårt på första alternativet... och förnekelse och jag har aldrig träffats!
Hoppas ni andra har en härlig tisdagkväll. :)
Puss!
Det enda som saknas för att den här fredagen skulle vara helt perfekt.
Guess who's back...?
Så var det ja! Efter många år(?) av tystnad kände jag att det kanske var dags att upprätta en liiiten vy mot omvärlden igen. Mestadels kanske för att slippa skriva de tusen mail jag borde och berätta hur jag har det, när stora delar av mitt hjärtas byggstenar befinner sig på alltför långt avstånd. Så, här är jag igen. Jag vet inte hur detta kommer gå, eller hur mycket jag kommer skriva, men jag gör ett försök åtminstone, så får vi se hur det går.
Oh, enough with the fucking excuses! :)
Så, vart i helskotta ska jag börja...? Sitter nu på mitt studentrum i Linköping där jag spenderat de senaste...8 veckorna, give or take. Haha, herregud vad lite det låter som nu. 8 veckor! Det känns ju för fan som 8 månader, med alla nya intryck, alla nya människor, skola, stad... hursomhelst. Jag trivs jäkligt bra! Har (än så länge) världens härligaste klass, och en väldigt trevlig korridor. Det är svårt att liksom sammanfatta allt såhär när man inte skrivit på länge, men det får väl bli småbitar längre fram med mer utförliga beskrivningar...
På de här 8 veckorna har jag iallafall:
- Haft nolle-period i gruppen "Trekking" och klätt ut mig till "TRÄ-king" på vår första sittning.
- Åkt på camping med klassen till Pinnarp och vunnit "pinnarpiaden" med det tillfälliga laget "Badring", bland annat genom rump-charader.
- Gjort en papier-mache-hyllning till vårt överfadderi
- Blivit väckt på morgonen efter personalsittningen av ovan nämnda fadderi, ramlat ur sängen, dragit på morgonrocken och bjudit dem på skorpor i världens bakis-kalabalik.
- Blivit vald till årets kvinnliga nolla (!?) på avslutningssittningen. Vilken chock!
-Dansat till Moneybrother på kalasmottagningen
- Varit på Rock-kravall med världens bästa, och snyggast utklädda ROCKER-klass!
-Fått frukost på sängen av en mycket efterlängtad fröken Lindefelt.
-Druckit alldeles för många öl och hejat på Zlatan på Harrys med vääärldens otrevligaste personal.
-Hämtat min underbara karl på stationen och haft en fantastisk helg i Linköping med honom.
-Haft tentafest med klassen för första gången, vilken involverade vinbrännboll med sprucka byxor, dunderkalas i mitt korridorskök med världens stämning, och kalabalik som sig bör framåt småtimmarna.
-Varit hos Jocke i klassen en måndag på barinvigning. Han hade köpt en bar-jävel till vardagsrummet. Helt crazy!
-Ätit buffé med klassen och applåderat åt Martin i klassen och hans band som uppträdde på Platå.
-Åkt hem till ett efterlängtat Sundsvall och haft en sån där smörigt perfekt jävla film-liknande helg hos min karl och släkten...
Ja, någonstans där befinner jag mig nu, och självklart har det hänt betydligt mer, men... hur jävla roligt är det att läsa för er andra? :) Har säkert 500 bilder på kameran, men eftersom datorn kraschade och jag sitter här med min 10+ åring nu som tar en halvtimme för att få fram EN bild, så skiter jag i att lägga upp mer nu. Det får bli senare istället.
Hursomhelst så mår jag bra. Jag längtar mig alldeles skakig efter mitt livs kärlek som sitter där hemma på tullgatan och luktar sådär gudomligt gott alldeles bakom örat, fyller kroppen med små glädjebomber även när milen sträcker sig långa... Ni som vet hur förälskad jag kan bli (som Emelie sade; "jag känner INGEN som blir lika kär som Emma!") kan ju tänka er det gånger 1 miljon. Jag har aldrig känt såhär i hela mitt liv. Helt galet jävla fantastiskt skrämmande och gudomligt underbart... Jag längtar dig Fredrik!
Dessutom har jag drömt om dig Karin i flera nätter... Och Sylvia och Emeliie och Emelie och Christina och Lollo och jag vet inte vem.. ;) Antar att jag verkligen saknar er med, helt enkelt. Ibland undrar jag hur fan jag ska kunna fixa det här nya, otrygga, långväga, men samtidigt har jag aldrig förut varit så trygg i allt det där andra, det relevanta. Kärleken, familjen, vännerna, så... jag antar att det är en bra tid att våga testa, hoppa, chansa. Så får vi helt enkelt se vart livet tar en därefter. Nu har jag bland annat en Herr- och Damsittning som väntar imorgon, en fotbollskväll på lördag, Söndagsfika i korridoren på Söndag (Jag ska bjuda på mormors morotskaka!), sen åker jag hem 29 okt-2 Nov igen och firar 1 år med världens mest fantastiska man (och grattar mamma & morf samtidigt) och sen ska jag och Jocke (årets manliga nolla) försöka lyckas med en hejdundrande tack-fest för alla faddrar, nollor, festeriet och överfadderiet. Puh, wish me luck! (Och- kom gärna med förslag om det är någon lek eller tävling vi helt enkelt måste ha med.) För övrigt ska temat vara "Jag kom nyss ifrån..." och Jocke och jag funderade starkt ett tag på att klä ut oss till pingviner och komma från någon isvak någonstans. Höhö, det kommer nog bli en del roliga bilder, kan jag tänka mig. ;)
Nu får det nog räcka för idag. Nästa gång blir det förhoppningsvis lite mer... ja, inte vet jag. Intressant? Relevant? Blablabla-igt? Oh well...
Later.
