A brand new day.
Nyss hemkommen och frukostmätt efter en morgonpromenad med duggregn mot ansiktet och rock i öronen.
Men åh, vad mycket bättre jag mår. Bestämde mig för att nu fick det vara nog och gick hela vägen hem med ett fokus på glädje, tacksamhet och lycka istället. Idag känns det som att huden stärkt på sig lite, Skööönt.
Nej, nu är det dags att ta tag i den här dagen :)
(Tack för igår, Stålis & Sylle och förlåt för mitt gnäll. Tack för imorse Fredrik - för att du orkar med mig när jag är som sämst. Tack för alla mail, Karin - jag lovar att skriva alldeles snart!)
Vi hörs, hörrni.
Puss!
Men åh, vad mycket bättre jag mår. Bestämde mig för att nu fick det vara nog och gick hela vägen hem med ett fokus på glädje, tacksamhet och lycka istället. Idag känns det som att huden stärkt på sig lite, Skööönt.
Nej, nu är det dags att ta tag i den här dagen :)
(Tack för igår, Stålis & Sylle och förlåt för mitt gnäll. Tack för imorse Fredrik - för att du orkar med mig när jag är som sämst. Tack för alla mail, Karin - jag lovar att skriva alldeles snart!)
Vi hörs, hörrni.
Puss!
.
Ibland är man inte starkare än en tanig liten kvist med för stora frukter på, liksom kutryggig av tyngden.
Och idag känns det som jag lika gärna kunde knäckas mitt på, bara vinden tog i lite, lite mer.
Hjärtslagen har gjort
Adressändring
flyttat till höften,
knäna,
någonstans
där de
nästan
inte
känns
Äh. Jag skyller på för lite sömn och håller tummarna att morgondagen bjuder på ett leende på mina läppar. Håll tummarna, will you?
Landslide.
Det här om att aldrig gå klart vissa stigar, att stänga av musiken innan låten är slut, att aldrig kunna flytta saker, händelser, personer till "färdigt"-högen... Det får mig att undra, sånna här sömnlösa nätter. Hur hade mitt liv sett ut, var hade jag varit om jag aldrig åkt hem den där morgonen, om jag sprungit ifatt den där natten, om jag skickat det där brevet, ringt det där samtalet, öppnat den där dörren, tagit den där handen?
Jag säger absolut inte att det skulle varit bättre, att jag inte är lycklig nu, att jag söker något annat. Det gör jag inte. Jag är världens lyckligaste, tröttaste, måndagsolängtande lilla tjej, och har det så bra att jag ibland knappt vågar tro på det själv. Men ibland kan jag inte hjälpa att jag undrar... Tänk om?
Livet tar sånna avstickare, slirar ut ur skarpa kurvor, landar en på landsvägar, skogsstigar, autobahns man aldrig trodde man skulle hamna på. Att sitta med huvudet vilandes mot fönstret på bilen, tåget, bussen, planet, och se hur vägarna man inte åker på slingrar sig bort, hur vissa av dem bara svischar förbi en kort sekund, hur andra hänger sig kvar som parallellgator länge, hur några kan vara oerhört svåra att hitta bort ifrån, finna avtagsvägar, hur andra kan få en att önska att de aldrig tar slut... Är det just där man skulle hamnat, och att de vägar man tyckt varit irrvägar, istället visat sig vara genvägar och faktiskt ledde hem?
Ja, hörrni, jag vet inte ens vad jag vill säga. Egentligen är jag bara trött på mig själv över att jag inte somnat än. Det finns ingen ro i min kropp, hur jag än letat, har inte funnits någon på hela dagen. Men jag har haft en väldigt fin helg, det har jag. Mer om den, och vad som komma skall, nästa gång.
Nattinatt.
Jag säger absolut inte att det skulle varit bättre, att jag inte är lycklig nu, att jag söker något annat. Det gör jag inte. Jag är världens lyckligaste, tröttaste, måndagsolängtande lilla tjej, och har det så bra att jag ibland knappt vågar tro på det själv. Men ibland kan jag inte hjälpa att jag undrar... Tänk om?
Livet tar sånna avstickare, slirar ut ur skarpa kurvor, landar en på landsvägar, skogsstigar, autobahns man aldrig trodde man skulle hamna på. Att sitta med huvudet vilandes mot fönstret på bilen, tåget, bussen, planet, och se hur vägarna man inte åker på slingrar sig bort, hur vissa av dem bara svischar förbi en kort sekund, hur andra hänger sig kvar som parallellgator länge, hur några kan vara oerhört svåra att hitta bort ifrån, finna avtagsvägar, hur andra kan få en att önska att de aldrig tar slut... Är det just där man skulle hamnat, och att de vägar man tyckt varit irrvägar, istället visat sig vara genvägar och faktiskt ledde hem?
Ja, hörrni, jag vet inte ens vad jag vill säga. Egentligen är jag bara trött på mig själv över att jag inte somnat än. Det finns ingen ro i min kropp, hur jag än letat, har inte funnits någon på hela dagen. Men jag har haft en väldigt fin helg, det har jag. Mer om den, och vad som komma skall, nästa gång.
Nattinatt.
