"Where have you been my long lost friend?"
"... It's good to see you again", sjunger Alison Krauss på spotify och jag kan väl inte göra annat än att säga "ojdå"... Det blev visst ett jäkla (oplanerat, men ändå) uppehåll i bloggvärlden! Nu har det dock kliat i fingrarna ett längre tag. Livet har återfått lite balans, lugnet har smitit in genom några fasadsprickor i huden och även om jag som vanligt är känslig, osäker, sårbar och har mina kriser så känner jag att det ska bli skönt att skriva lite. Mest för att jag vet hur mycket jag uppskattar att få följa mina fantastiska vänner på sina äventyr, även om man inte alltid hinner uppdatera varandra på novell-långa mail eller timmar i telefonen så kan en blogg utgöra att de känns lite, lite närmare mina längtansarmar. Och på något vis vill jag väl ge tillbaka det lilla jag kan.
Så, hehe, hur FAN uppdaterar man efter något sånt här? Egentligen är det väl ingen idé riktigt, utan hellre bara att köra på och hoppas att hjulen någon dag ramlar i rätt spår, att kärran slutar kränga så satans mycker i backarna. :)
Just nu, vilket kanske också kan förklara det oemotståndliga suget att blogga, sitter jag och ska plugga arbetsrätt. Skitintressant kurs faktiskt, det är det som grämer mig, när motivationen verkar grävt ner sig under husgrunden. Jag antar att en underbar Thailandsemester och en därtill lagd hemmaångest, förkylning och toklängtan efter människor jag älskar mest på denna jord inte direkt hjälper till att fästa principerna i LAS och MBL i mitt huvud. Men vad gör väl det om hundra år?! Jag har nämligen de senaste veckorna fått uppleva spontanäventyr med min alltid underbara Karin, fått träffa en glittrande Malin som bär mirakel i sin mage, bokat två hemresor redan denna vår (som kommer närmre för vartenda ord jag skriver!), pratat längtanssamtal med bästa Sylle, festat och myst med superhjälten Stålis, saknat alla mina 3 världsfina Emelie som är för långt borta, insett igenochigen att Linköping är sprickfärdigt av kärleken som finns i vissa människor här, haft tät telefontrafik med mormor, blivit gladmagad av min fina familj och som grädde på moset har fjärilarna i magen, som en gång planterades av världens två finaste bruna ögon, överlevt både torka och monsunperioder och vuxit till flera gånger storleken på trollsländor under jura-perioden (örnar x högre antal alltså, för er som blev osäkra ;)).
Nämen... Nu ska jag väl återgå till boken. Eller- vem försöker jag lura? Jag sitter nog här och drömmer mig bort en timme eller två tills Julia bjuder på häng á la Sveriges Mästerkock senare. Lagom skönt en onsdagskväll. Helgen som väntar kommer bli hänsynslös och jag som fortfarande är ynklig och förkyld får nog ta alla chanser till vila jag kan få, innan det smäller...
Förhoppningsvis hörs vi inom en något kortare tidsspann än sist... ;)
Löööv.
E
Så, hehe, hur FAN uppdaterar man efter något sånt här? Egentligen är det väl ingen idé riktigt, utan hellre bara att köra på och hoppas att hjulen någon dag ramlar i rätt spår, att kärran slutar kränga så satans mycker i backarna. :)
Just nu, vilket kanske också kan förklara det oemotståndliga suget att blogga, sitter jag och ska plugga arbetsrätt. Skitintressant kurs faktiskt, det är det som grämer mig, när motivationen verkar grävt ner sig under husgrunden. Jag antar att en underbar Thailandsemester och en därtill lagd hemmaångest, förkylning och toklängtan efter människor jag älskar mest på denna jord inte direkt hjälper till att fästa principerna i LAS och MBL i mitt huvud. Men vad gör väl det om hundra år?! Jag har nämligen de senaste veckorna fått uppleva spontanäventyr med min alltid underbara Karin, fått träffa en glittrande Malin som bär mirakel i sin mage, bokat två hemresor redan denna vår (som kommer närmre för vartenda ord jag skriver!), pratat längtanssamtal med bästa Sylle, festat och myst med superhjälten Stålis, saknat alla mina 3 världsfina Emelie som är för långt borta, insett igenochigen att Linköping är sprickfärdigt av kärleken som finns i vissa människor här, haft tät telefontrafik med mormor, blivit gladmagad av min fina familj och som grädde på moset har fjärilarna i magen, som en gång planterades av världens två finaste bruna ögon, överlevt både torka och monsunperioder och vuxit till flera gånger storleken på trollsländor under jura-perioden (örnar x högre antal alltså, för er som blev osäkra ;)).
Nämen... Nu ska jag väl återgå till boken. Eller- vem försöker jag lura? Jag sitter nog här och drömmer mig bort en timme eller två tills Julia bjuder på häng á la Sveriges Mästerkock senare. Lagom skönt en onsdagskväll. Helgen som väntar kommer bli hänsynslös och jag som fortfarande är ynklig och förkyld får nog ta alla chanser till vila jag kan få, innan det smäller...
Förhoppningsvis hörs vi inom en något kortare tidsspann än sist... ;)
Löööv.
E
Kommentarer
Postat av: Emeliiie
Åh! Äntligen! Så jag har längtat att få läsa din underbara ord. Så som bara du kan skriva =)
Ser framemot en mer kontinuerlig uppdatering framöver...
Många pussar och kramar borta på andra sidan jorden!
Trackback
