.

Ibland är man inte starkare än en tanig liten kvist med för stora frukter på, liksom kutryggig av tyngden. 
Och idag känns det som jag lika gärna kunde knäckas mitt på, bara vinden tog i lite, lite mer. 

Hjärtslagen har gjort
Adressändring
flyttat till höften,
knäna,
någonstans
där de
nästan
   inte
     känns

Äh. Jag skyller på för lite sömn och håller tummarna att morgondagen bjuder på ett leende på mina läppar. Håll tummarna, will you?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0