Hellre ful och kul

Tänk att jag varje dag sen vi skiljdes åt har gått och överrumplats av en sån obeskrivlig lycka, som att jag väntar mig att varje natt ska slå om till julaftonsmorgon. Jag har haft en glädje och förväntan istället för ångest och saknad, men nu börjar det fan bli dags att den här karln pallrar sig ner hit. En vecka kvar nu, och jag är som en 16-åring som inte kan sitta still, inte koncentrera sig utan bara flaxa omkring som fjärilarna jag nämnde i förra inlägget... Kom hit nu, älskling! Jag kommer aldrig kunna åstadkomma något vettigt förrän jag snusat i din nacke.

Annars sitter jag och ska läsa in mig lite på en text som skall presenteras på ett seminarium idag. Efter det väntar en panikartad eftermiddag, då det vankas drinkfest i korridoren. Jag, som är galet förkyld fortfarande, har nämligen varken handlat klart ingredienser, plastglas eller städat det sista på rummet. Det kommer som sagt bli en intressant eftermiddag, men säkert en rolig kväll! Imorgon väntar dessutom heldagsfest med PiLS på Suntrip! (http://www.suntrip.org/) Vi ska träffas redan typ nio och sen festa.. ja, ungefär ett dygn ;) Då det är rymd-tema kom jag på den briljanta idén att vi skulle vara svarta hål! Eeh... Vi kan behöva en del lyckönskningar med den utklädningen, men det blir säkert bra. Kul blir det definitivt, bara jag överlever den här kvällen.
Oj, nej, nu måste jag försöka slita tankarna från mannen i mitt liv, sluta dagdrömma och försöka åstadkomma något av någolunda värde.

Puss!