It's Friday, I'm in love...
Hej!
Här har det varit grått hela dagen och nu strilar det utan avbrott utanför fönstret, men jag är glad ändå. Det är fredag, jag har varit ledig, har nyss ätit god tonfisksallad och ska iväg om några timmar igen för att äta fruktsallad och se på Idol hos Johanna. Alla har ett sjuuuuukt godis-sug, så vi försöker liksom... avleda det.:) Det blir nog skönt med en lugn kväll då vi ska till 3 andra tjejer i klassen imorrn och ha "bucket-party"! Lite full moon-party känsla á la Thailand är väl tanken, men här är det snorkallt, så klädkoden blir nog Oktoberinspirerad istället. Vi var nere på stan en sväng idag och inhandlade drink-material samt en blå Hello Kitty-vattenkanna som jag ska ha som "bucket" imorgon. Det var den minsta jag kunde hitta... :)
Annars har vi presentation av vår forskningsplan på måndag, och jag måste skriva ihop ett slags föredrag under helgen, men har inte ens tittat på det... Får ta och skriva ihop något på söndag kanske, det är ju bara ta upp det viktigaste och jag orkar verkligen inte tänka på det nu. Sen är det hemtenta på tisdag så veckan som kommer lär gå i ångestens tecken, minst sagt. Men jag har en karl där hemma i Sundsvall som får mig att glädjehoppa, lite pinsamt, i köket av hans sms, så det känns helt okej ändå. :) Nu är den här veckan snart slut, sen är det bara en och en halv till innan jag får glädjegråta mot hans axel, fjärilsmagad gå med honom från stationen och sen leva i ett sånt där lyckorus hela helgen... GUD SÅ JAG LÄNGTAR!
Det är konstigt det där, hur man skulle vilja spola fram en del dagar och få andra att fortsätta i evigheter... Jag vet inte hur jag tänkte, men det är ändå lite som mina hjärtslag jämfört med Fredriks. Hur alla har en rytm, en rutin av förutbestämda hjärtslag. Hur hans liksom skyndar på, ivriga mot min ryggtavla trummar de kärlekssånger, hur de knappt kan vänta till en ny morgondag att dela... Och hur mina samtidigt saktar ner, slappnar av, vill slå så sakta som möjligt för att på något sätt liksom stanna tiden, få vara kvar i just den stunden, den sekunden... Äsch. Jag vet inte vad jag svamlar om längre.
Nä, vi hörs helt enkelt. :)
Här har det varit grått hela dagen och nu strilar det utan avbrott utanför fönstret, men jag är glad ändå. Det är fredag, jag har varit ledig, har nyss ätit god tonfisksallad och ska iväg om några timmar igen för att äta fruktsallad och se på Idol hos Johanna. Alla har ett sjuuuuukt godis-sug, så vi försöker liksom... avleda det.:) Det blir nog skönt med en lugn kväll då vi ska till 3 andra tjejer i klassen imorrn och ha "bucket-party"! Lite full moon-party känsla á la Thailand är väl tanken, men här är det snorkallt, så klädkoden blir nog Oktoberinspirerad istället. Vi var nere på stan en sväng idag och inhandlade drink-material samt en blå Hello Kitty-vattenkanna som jag ska ha som "bucket" imorgon. Det var den minsta jag kunde hitta... :)
Annars har vi presentation av vår forskningsplan på måndag, och jag måste skriva ihop ett slags föredrag under helgen, men har inte ens tittat på det... Får ta och skriva ihop något på söndag kanske, det är ju bara ta upp det viktigaste och jag orkar verkligen inte tänka på det nu. Sen är det hemtenta på tisdag så veckan som kommer lär gå i ångestens tecken, minst sagt. Men jag har en karl där hemma i Sundsvall som får mig att glädjehoppa, lite pinsamt, i köket av hans sms, så det känns helt okej ändå. :) Nu är den här veckan snart slut, sen är det bara en och en halv till innan jag får glädjegråta mot hans axel, fjärilsmagad gå med honom från stationen och sen leva i ett sånt där lyckorus hela helgen... GUD SÅ JAG LÄNGTAR!
Det är konstigt det där, hur man skulle vilja spola fram en del dagar och få andra att fortsätta i evigheter... Jag vet inte hur jag tänkte, men det är ändå lite som mina hjärtslag jämfört med Fredriks. Hur alla har en rytm, en rutin av förutbestämda hjärtslag. Hur hans liksom skyndar på, ivriga mot min ryggtavla trummar de kärlekssånger, hur de knappt kan vänta till en ny morgondag att dela... Och hur mina samtidigt saktar ner, slappnar av, vill slå så sakta som möjligt för att på något sätt liksom stanna tiden, få vara kvar i just den stunden, den sekunden... Äsch. Jag vet inte vad jag svamlar om längre.
Nä, vi hörs helt enkelt. :)
Kommentarer
Trackback
