Honey, I'm coming home.
Så sitter jag här på tåget.
En ramlösa blåbär står bredvid mig, naturgodiset trängs med fjärilarna i magen och det mesta känns bara så... bra.
Pratade nyss med mamma i telefonen och det är så SKÖNT att veta att man är på väg hem. Att man kan tillåta sig längta, känna, nu när man bara är ett par timmar bort. Allt som hänger över mig som ett åskmoln liksom skingrades en aning. Snålblåsten mot min panna mojnade... Jag ÄR inte ensam. Inte i någonting. Och jag kommer klara mig, oavsett vad. Tack mamma för att din röst allena innebär en sådan styrka, skänker en sån trygghet i magen på mig! Nu får jag snart vara hemma och krama om er på riktigt, jag längtar!
Som vissa erfarit var jag visst väldigt ivrig att komma iväg idag. Insåg att jag satt på tågstationen redan två timar innan tåget skulle gå. TVÅ TIMMAR! Haha, det är fan inte normalt. Men det var bara mysigt då Linköping visade sig från sin bästa sida och solen riktigt brände mot ögonlocken där jag satt. Hela veckan har bestått av en sån obeskrivlig glädje i kroppen så att jag knappt kunnat tänka på annat än att inatt, redan inatt, ska jag få somna mot ett bröst så fullsmockat med kärlek att man liksom kan andas in den bara genom att snusa näsan mot huden.
Jag kan inte med ord beskriva hur jag saknat, längtat, drömt om och frustrerat gråtit över avståndet från min karl. Jag kan förstå att ni tycker jag är löjlig, men. Jag är bara så lycklig, så det finns inga gränser.
Och i motsats till vad man kunde tro har avståndet oss emellan än så länge bara gjort att kärleken blivit starkare.
Han har gång på gång bevisat hur han är bäst för mig. Oavsett vad jag vräkt ur mig, hur mörkt det än sett ut i mitt rum, hur trött och stressad och förbannad jag än varit har han alltid fångat upp mig. På olika gånger varje gång, men alltid- fångat upp mig. Landat mig mjukt mot en trygghet i hans kärlek, en glädje i hans samtal... Jag är bara så in i helskotta tacksam att jag får vara med en sån som honom. Har aldrig varit med om något som kommer i närheten av det här, och hoppas av hela mitt hjärta att ni andra får det också!
Annars hade jag tänkt vara produktiv och duktig och plugga på tåget, men... har istället suttit och återupplevt massa gamla godingar via spotify och youtube. Musik ÄR beroendeframkallande, och en livsnödvändighet för mig. Har suttit här och nästan gråtit, skrattat så tåg-grannanrna tittat undrande på mig, och bara...myst.
Note to self: det är en lyx att ha datorn med sig på sånna här resor!
Annars har min klass overallsinvigning ikväll nere i linköping, och jag väntar med spänning på rapporten imorgon. Vi satt hon Millan igår och såg på Grey's, jag och tjejerna, och de var nog lite nervösa. Hehe, hoppas alla klarar sig helskinnat! Min overall däremot, hänger så vit och ren hemma i rummet. Oskuldfull, precis som jag!
Måste avsluta för den här gången med en tribute till Lindepinde. GUD vad vi skrattat åt den här!:
http://www.youtube.com/watch?v=RLRLhV9U0kQ
"...'cause pink is my favourite crayon..."
Orkar inte riktigt fatta hur man lägger upp youtube-länkar just nu... Strax byte i Gävle, vilket betyder bara ett par timmar till Sundsvall! Woohooo!, som Homer skulle tjoat om det här hade varit ett Simpsons-avsnitt.
Over and out.
En ramlösa blåbär står bredvid mig, naturgodiset trängs med fjärilarna i magen och det mesta känns bara så... bra.
Pratade nyss med mamma i telefonen och det är så SKÖNT att veta att man är på väg hem. Att man kan tillåta sig längta, känna, nu när man bara är ett par timmar bort. Allt som hänger över mig som ett åskmoln liksom skingrades en aning. Snålblåsten mot min panna mojnade... Jag ÄR inte ensam. Inte i någonting. Och jag kommer klara mig, oavsett vad. Tack mamma för att din röst allena innebär en sådan styrka, skänker en sån trygghet i magen på mig! Nu får jag snart vara hemma och krama om er på riktigt, jag längtar!
Som vissa erfarit var jag visst väldigt ivrig att komma iväg idag. Insåg att jag satt på tågstationen redan två timar innan tåget skulle gå. TVÅ TIMMAR! Haha, det är fan inte normalt. Men det var bara mysigt då Linköping visade sig från sin bästa sida och solen riktigt brände mot ögonlocken där jag satt. Hela veckan har bestått av en sån obeskrivlig glädje i kroppen så att jag knappt kunnat tänka på annat än att inatt, redan inatt, ska jag få somna mot ett bröst så fullsmockat med kärlek att man liksom kan andas in den bara genom att snusa näsan mot huden.
Jag kan inte med ord beskriva hur jag saknat, längtat, drömt om och frustrerat gråtit över avståndet från min karl. Jag kan förstå att ni tycker jag är löjlig, men. Jag är bara så lycklig, så det finns inga gränser.
Och i motsats till vad man kunde tro har avståndet oss emellan än så länge bara gjort att kärleken blivit starkare.
Han har gång på gång bevisat hur han är bäst för mig. Oavsett vad jag vräkt ur mig, hur mörkt det än sett ut i mitt rum, hur trött och stressad och förbannad jag än varit har han alltid fångat upp mig. På olika gånger varje gång, men alltid- fångat upp mig. Landat mig mjukt mot en trygghet i hans kärlek, en glädje i hans samtal... Jag är bara så in i helskotta tacksam att jag får vara med en sån som honom. Har aldrig varit med om något som kommer i närheten av det här, och hoppas av hela mitt hjärta att ni andra får det också!
Annars hade jag tänkt vara produktiv och duktig och plugga på tåget, men... har istället suttit och återupplevt massa gamla godingar via spotify och youtube. Musik ÄR beroendeframkallande, och en livsnödvändighet för mig. Har suttit här och nästan gråtit, skrattat så tåg-grannanrna tittat undrande på mig, och bara...myst.
Note to self: det är en lyx att ha datorn med sig på sånna här resor!
Annars har min klass overallsinvigning ikväll nere i linköping, och jag väntar med spänning på rapporten imorgon. Vi satt hon Millan igår och såg på Grey's, jag och tjejerna, och de var nog lite nervösa. Hehe, hoppas alla klarar sig helskinnat! Min overall däremot, hänger så vit och ren hemma i rummet. Oskuldfull, precis som jag!
Måste avsluta för den här gången med en tribute till Lindepinde. GUD vad vi skrattat åt den här!:
http://www.youtube.com/watch?v=RLRLhV9U0kQ
"...'cause pink is my favourite crayon..."
Orkar inte riktigt fatta hur man lägger upp youtube-länkar just nu... Strax byte i Gävle, vilket betyder bara ett par timmar till Sundsvall! Woohooo!, som Homer skulle tjoat om det här hade varit ett Simpsons-avsnitt.
Over and out.
Kommentarer
Postat av: Fredrik
Ååååh, gud, älskling! Svårt att med ord beskriva hur mycket jag längtar efter dig nu. Jag säger kort och gott; kom hem lilla hjärtat! Du är så efterlängtad, så älskad!
Trackback
