Hellre ful och kul

Hallåja!

Det var ett tag sen jag skrev, men (som vanligt) har det varit fullt upp. Först förberedelser och utförande av Tackfesten 09 som gick jättebra! Alla var jättesnyggt utklädda där jag och Jocke mötte dem i dörren som pilot och flygvärdinna, och sen var det en helkväll med Gyckeltävlingar, bål och Marcus som spelade skitbra musik hela kvällen. Dessutom var det inga spyor att torka upp när kvällen rundades av! Städningen var klar vid halv 5 kanske och jag stupade i säng, då jag känt mig risig flera dagar.

Det verkar som jag åkte en sväng på sympatisjuka här nere i Linköping därefter... Pratade med mammi och hon, pappa och brorsan låg i feber allihopa (till och med katten hostade!), och se på tusan vem som låg i två dagar sedan... Alldeles rätt; Moi. Jag har i och för sig haft känningar redan veckan innan, men eftersom tackfesten gick av stapeln var det bara till att ignorera sjukdomsförloppet så gott det gick och hålla i hela vägen... men det kom ikapp senare att man inte tillät sig vila ordentligt.

Men sen dess har jag återigen laddat batterierna, först och främst i och med Fredriks besök i helgen. Som jag längtat! Tyvärr går timmarna med hans andetag i min absoluta närhet alldeles för fort och det var en tung dag igår när jag tvingades krama hela min livslust farväl och sätta honom på ett norrgående tåg. Motivationen föll till fötterna efter det, och jag har väl en sisådär 1000 sidor urslitteratur att läsa ikapp mig på, men nu gäller det att tänka positivt! 

Jag har ändå i grunden glada känslor i magen. Mycket grundades i läsningen av underbara Karins blogginlägg (Du är värd hela världen!) och glädjen över att jullovet närmar sig med stormsteg, vilket kommer innebära mys med alla själar jag så stark saknar här nere. Jag ämnar ägna hela lovet åt total avslappning, insupande av glädje och njutning. Inga måsten, borde:n... bara ett ordentligt julmys, med delar av mitt hjärta, så till den grad att hela kroppen kommer vara så uppladdad av lycka att den kommer vara självlysande när jag sedan återvänder söderut.

Om drygt två veckor så kommer jag till världens finaste T-central, till världens finaste familj, en lägenhet så fylld av kärlek att jag kommer få pressa in resväskan i något hörn medan vi julpyntar, och, icke att förglömma, en karl som gång på gång, dag efter dag överrumplar mig med sin humor, sin omtänksamhet, sin kärlek och sitt enorma stöd för den sämre delen av sig själv som fick för sig att plugga 60 mil söderut en sisådär 4 månader sedan... Tack älskling. Det skulle aldrig gå om du inte var precis så underbar och fantastisk som du är. 

Nej, nu ska jag nog slänga in mig själv i duschen innan jag kryper till sängs. Imorrn ska jag äta frukost framför julkalendern med Anna i korridoren, sen väntar skola heeela dagen och Body Pump klockan 18.30 på kvällen. Det kan behövas efter en helg med underbar Fredrik-lyx och PA-tjejernas julmys. :) Men HÄRLIGT har det varit!

Tack förresten igen Morm och Morf för lussekatter och pepparkakor! De var himmelskt goda och jag blev jättejättelycklig att ni skickat med Fredrik lite kärlek. Det ska jag ge tillbaka så fort jag kommer hem! 

Sov gott hörrni.
/E  

Här sitter jag och försöker läsa om feministiska teorier. Maktmekanismer hit och reproducering av könsordningar dit (känner du igen dig, Karin?)... Och det är inte det att det inte är intressant, jag är överlycklig att få läsa om något som faktiskt väcker tankar, är intressant och går att härleda till vad jag senare ska (förhoppningsvis) jobba med. I jämförelse med vetenskapsteori och forskningsmetodik är det här rena halleluja-moment (även om det är ett monstruöst antal sidor jag ska hinna läsa).

Men... det hade varit så mycket roligare att hänga med brorsan och Joel! Eller tagit en lång promenad i det skitkalla höstvädret. Eller legat med en kopp varm choklad framför en film, under en filt.

Nej, helst av allt skulle jag nog vilja, i just denna stunden, förflyttas till den tiden där jag bodde hemma. Där fredagarna innebar fredagsmys på riktigt, med hemmagjord pizza, godis och sikta mot stjärnorna på TV:n.
Där man kom hem från skolan en sån här svinkall höstdag och möttes av en värme i hallen, doften av pappas nybakade kanelbullar och Chess som spelas på stereon... Jag kan nästan varenda ton utan att ens ha lyssnat på låtarna ordentligt någon gång, och det är nästan så jag sitter här och gråter när jag på spotify letar upp de välbekanta tonerna som för med sig så många minnen att de nästan välter mig ur stolen. Så här sitter jag med böckerna uppslagna, musiken spelandes och med en hemlängtan till tryggheten, bara-vara-heten och kärleken som återfinns på Lastbåtsvägen.29. Nu får jullovet fan se till att komma! :) Jag längtar hem.

För att inte gå in på fler detaljer och bli alltför blödig så måste jag nog avsluta nu och gå tillbara och plugga lite. Avslutar med den här låten som jag faktiskt tycker bättre om än det engelska originalet;


Mamma och pappa - jag saknar er.

Först och främst måste jag be om ursäkt för det förra inlägget (Förlåt mormor!). Det var väldigt svart, och det är jag medveten om. Men ni som känner mig vet att det kan vara kolsvart för en kortare stund, men sen blir det ljust igen. Jag fick världens kärleksbrev av Fredrik, tog mig i kragen och åkte och tränade med Karin och mådde sååååååå mycket bättre när jag kom hem. Jag får helt enkelt kontra med ett inlägg sprickfärdigt av lycka då!

För er som ännu inte hört: JAG OCH FREDRIK HAR FÖRLOVAT OSS!
Ja: det var helt underbart. Ja: jag är världens lyckligaste tjej. Ja: Han är världens bästa. And so it goes on and on...

Jag tänkte hursomhelst dela med mig lite av hur lördagen såg ut, vilken för mig alltid kommer vara en av mina absolut bästa! Jag älskar dig Fredrik. Så mycket att det inte är sant! (Fast det är ju just det det är, hihi!)

Nåväl... where to begin?

Efter en übermysig morgon med nybakade scones, film och sovmorgon tyckte Fredrik det skulle vara skönt med lite frisk luft. Vädret utomhus var väl inte direkt thailand-strand-lockande, men vad gör man inte. :)

Efter att ha kommit ut på stan drog han plötsligt fram ett brev ur väskan. Då vi firade ett år tyckte han att jag skulle få gå på "en liten skattjakt". Haha, vilken skattjakt sen! Jag tänkte visa några av de foton Fredrik, under stor glädje och många fniss, knäppte. :)

Jag fick denna fina välgjorda lapp (av många minst lika fina!) att börja med.. Jättespännande! Kände mig som tio år och hade hamnat på världens roligaste kalas! "Playa Primo?! Varfan ligger det?!"

 

På en lapp var det ett foto på hamnen, och jag letade bland alla vinklar och vrår på denna skylt innan jag hittade nästa lapp...


Efs-kyrkan var en anhalt. Syns det att jag på bilden försöker pressa Fredrik att hjälpa mig hitta den ytterst välgömda lappen? "Men säg fågel eller fisk åtminstone!"

Ett geni arbetar... Eller vad är det man brukar säga? "För att hitta lappen måste man tänka som den"? Kom igen Emma, om du var en lapp, var skulle du gömma dig?

HA-HA! Success! Ihoptejpat som ett litet rör hade Fredrik placerat den alldeles för lömskt till... Men skam den som ger sig!


Oooh, vad spännande! :)


Vissa lappar var riktigt klurigt gömda. Bara tanken på att Fredrik stått här mitt i natten helt svartklädd för att gömma små kärlekslappar i rör får mig att skratta. Men en sån underbar karl han är!

...För att inte nämna påhittig! ;)


Kyrkan var liksom lite EXTRA vacker den här dagen.


Men sen kom en av mina favorit-lappar:


Jag höll väl på att ramla i ett par gånger under det intensiva letandet efter denna lapp! (Var på fel brygga först...)


Men det var verkligen, verkligen värt det! För först hittade jag denna hink med en förträffligt fin lapp i:



Sen fick jag både vin och chokladpaus och världens finaste Thomas Sabo-örhängespresent! (Tror minsann jag gråtit lite av glädjechock när det här kortet tas...;))


Som om detta inte var nog så fortsatte jakten på (med all säkerhet) Fredriks favoritgömställe:
Lejonet vid Indiska...


Jag kan ju lugnt säga att inte bara en person stannade och glodde när jag lite halvdiskret försökte spana om han tejpat en lapp på lejonets rumpa, gömt något i hålet vid fötterna... Men såklart; Den satt läääängst in i munnen!


Hmm... en lapp med bloggadress den här gången? Fredrik erbjöd storsint din telefon för surfning:


En bild på Knaust-trappan på bloggen! Jag glädjeskuttade. Tog mig sedan samman och med en mycket belåten man i släptåg skyndade jag mig dit.

"Jaha, rum 320.. Vi tar trapporna! Skynda då!"



Väl inne i SVITEN blev jag gråtfärdig igen. Världens finaste, längsta rosor...


För att inte tala om DETTA!:





Puuuuuuuh, blir alldeles tårögd då jag ser bilderna igen, då hela dagen var tio miljoner bättre än den går att återberätta. Men efter ringar, champagne och lyckorus så såg jag ut ungefär så här när vi gick till bordet som Fredrik bokat på Saffran. GLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAD.


..och såhär mysigt hade vi, och våra fina ringbeklädda fingrar det resten av kvällen...



Kortfattat har jag världens finaste ring på fingret, världens finaste namn nära huden och har upplevt en dag jag inte ens kunnat drömma om! Är man bortskämd eller är man?

Jag är så vansinnigt lycklig, är så tvärsäker, att det inte liknar någonting. Kärlek är det finaste som finns. Inte minst med en man som pussar pusselbitar över huden utan att ens märka det. Som bara med hans ord bäddar in mig i duntäcken, bara genom andetagen bygger mig ett helt slott... Det DU ska veta Fredrik, är att jag aldrig skulle kunnat önska något mer.
Du ger mig mer än jag någonsin skulle be om, mer än jag någonsin skulle tro jag förtjänade (och jag har ändå lärt mig vad jag vill ha och behöver!) Det har varit underbart att lära känna dig, ännu underbarare att få chans att älska dig och jag kan inte tänka mig att framtiden har någonting sämre att bjuda på. 

Jag kan inte med ord förklara hur mycket jag respekterar, beundrar och älskar dig... 
Jag bara hoppas att mina fingertoppar berättar det när de smeker dig över pannan, att min näsa stryker in det i huden vid din hals, och att mina hjärtslag, så hårt som de bankar för dig, når dig även 60 mil bort. 

JAG ÄLSKAR DIG. Tack för att jag får vara din.